Nästa morgon begav vi oss så till nästa ställe –Golden beach. Jag var mycket spänd på detta ställe eftersom jag hört så mycket om det från då resten av familjen var där utan mig (hösten 2009 måste det ha varit, i oktober).

Vi gav oss av tidigt, tidigt på morgonen utan att äta frukost. Hamnen i Methonis var inte direkt så inbjudande. Men vi var i alla fall tacksamma att vi lyckats sno åt oss en plats på nocken av en brygga kvällen innan. Frukosten planerar vi att ta på Golden Beach.

När alla vaknat och vi ätiti frukost tar vi gummibåten in till stranden och spelar en turnering i strandtennis. Det är en väldigt varm dag så det är skönt att befinna sig precis i strandbrynet och ha möjligheten att hoppa i när som helst-

På kvällen grillar vi. Dessvärre var köttet nog det absolut segaste jag någonsin varit med om. Synd eftersom matlagningslaget lagt ned mycket möda på en god middag. Som tur var hade de goda toasts inne i staden dit vi åkte senare på kvällen. Nattlivet centrerades runt ett torg som skuggades av stora träd –en mysig stad, precis som min familj berättat för mig. Enligt uppgift var staden byggd av fransmän vilket märktes noga, staden kändes inte alls typikst grekisk.

Kvälllen avslutas med en promenad nere i hamnen för att titta på de enorma båtarna som ligger där.

När vi vaknade på morgonen såg vi att vi hade lyckats hitta en jätte fin vik i mörkret dagen innan, en lång sandstrand med tarvernor längst in, men vi bestämmde oss för att vi åker vidare .Akterankaret hade kilat in sig under en sten och gick inte att dra upp, men vi tog på oss cyklop och lyckades med att dra loss det. det blev en guppig åktur. Det skvätte in massa vatten så vi fick sätta upp kapellet. Det var tur att vi satte upp kapellet för helt plötsligt kom en jättevåg, hela peket försvann ner i vattnet och vågen sköljde upp över hela båten. Det betyder att vi kommer att få mycket att torka av när vi kommer fram ...

När solen började gå ner så körde vi förbi Methonis och det såg väldigt inbjudande ut, så vi körde in och ankrade i den lilla viken. Vi torkade snabbt av allt salt och sen rodde vi in till stranden. Vi åt en god middag på det lilla torget och sen tog vi en kopp kaffe.

Även idag var vindprognoserna svåra att tyda. Grib, Poseidon systems, HMNS tyckte en sak och kustbevakningen något helt annat. Vi beslöt oss för att lyssna på alla utom kustbevakningen och lämnade därmed kajen för att åka mot sjörövargrottorna. De 15 distansen ned dit var blöta och sjön var grov. Väl på plats kom vi dock i lä och fick hjälp av Janis att få en perfekt ankringsplats. Vi åkte på tur med gummibåten mellan, genom och in i olika grottor! Hur fräckt som helst. Sjörövare levde visst här nere på 1800 talet.

Vid sextiden hade vinden lagt sig (enligt progoserna), så vi lyfte upp ankaret och styrde de 70 sjömilen ut över öppet hav. Vågorna var fortfarande grova, så vi surfade fram i 22 knop. Sara och William satt mesta delen av resan i fören och småpratade och skrattade. Helt plötsligt skrek William till att det var flygfiskar en bit ut från båten! En timma senare kom det en delfin och körde kapp med oss (fortfarande i 22 knop!!!). För att hälla vår fart flög den fram i luft och vatten.

Solen gled sakta ned, vilket gjorde att färden övergick till nattsegling. Vår ankarvik som vi hade valt ut var lätt att komma in i och med hjälp av Pilotboken, radar och plotter hittade vi ett bra ställe att fälla ankaret på. Eftersom vinden var från land och vågorna var mot land fick vi det lite skvalpigt. Sara och jag rodde ut med akterankaret för att stadga upp båten. Äntligen kunde vi göra lite varm mat och krypa ned i sängarna!

Nu har vi gjort den sista överfarten över öppet hav, vilket känns mycket bra.

/Håkan

Så var då allt sjösäkrat och klart för avfärd, motorn är startad. Mannen i båten brevid, båten är en kustbevakningsbåt, frågar om vi vet att det skall bli uppemot 8 beaufort. Han hänvisar till ytterligare en hemsida. Vi säger att vi kollat på flera olika ( ex. vis den som Panajoutis tipsade oss om. Den kände vi borde vara tillförlitlig eftersom han är kapten, men tydligen inte...), men nu hänvisar han till den officiella meterologiska hemsidan.

Håkan springer iväg för att få uppkoppling och kolla den nya hemsidan. Han säger att han inte blir så mycket klokare och att den nya sidan inte tillfört så mycket ny information.

I vilket fall så var det ju bussigt av kustbevakaren att upplysa oss mesiga/lydiga/förståndiga som vi är så stängde vi av motorn och ägnade resten av dagent till att feja med båten. Bra att passa på då man har tillgång till vatten och el.

Sara och jag fixar till middagen på kvällen, genom att uppsöka nämaste gyrosställe mm!

/Pia

Väckarklockan stod på 5,40 (!) och mycket riktigt vågorna och vinden var alldeles lugna.

Det kändes som att vi smet iväg dels pg a den tidiga timmen samt att vi inte fick möjlighet att säga hejdå till någon av våra Antiparosvänner.

I vilket fall så kändes det bra att komma iväg. Barnen sov ända tills dess att vi behövde deras hjälp vid tilläggningen, klockan hade då hunnit bli runt 8.

Vi  fick den bästa platsen i hamnen och tack för det. Det blir väldigt skvalpigt då färjorna kommer och går även för alla de stora båtarna (vi är ju som vanligt minst), så hur hade det inte skvalpat för oss. Vi tackar  ”dieselmannen” för denna rekommendation av plats.

Första stoppet med vår hyrda Skoda Fabia blir Firiplaka, här kollade vi dock bara läget (tyckte inte det var något så speciellt). Andra stoppet däremot hetteTsigrado. Tsigrado är stranden med stupet. Stupet hade bytt utseende och ökat i branthet sedan vårt senaste besök. Vi samlade mod och gick ned för stegen de snickrat till, samt höll i repen som var god hjälp då man skulle ta sig ned. Men så kom vi till absolut sista lilla etappen och där tyckte vi att det blev lite för läskigt. Vi resonerade som så att det finns ju faktiskt fler fina ställen att bada på, så vi åkte vidare.

Vi drog alltså vidare till Paleochori med sin fina strand och två restaurangen. Dagens kluriga uppgift blev att försöka minnas  vilken av de två restaurangerna det var som hade den goda greksalladen med någon lokal tång på!!??? Håkan och William har sett fram emot denna sallad väldigt. För att minimera risken att vi skulle komma till fel ställe så går Håkan helt enkelt och frågar servitören i god tid om det är här som de har de speciella greksalladerna- Jajjamensan blir svaret.Senare då det är dax för lunch förstår vi att det speciella med deras greksallad var –kapris!! Och inte alls den goda tången –attans.

Dagen fortsätter med ett badstopp på den fina stranden som ser ut som ett månlandskap- Tyvärr blåste det för mycket för att bada på det finaste stället med det djupa, klara, kalla vattnet. Vi fick istället nöja oss med att bada där de flesta faktiskt brukar bada- En promenad inne i gruvgångarna i  komersiellt syfte för gångarna var så långa och raka att nog ingen människa kunnat åstadkommit detta.

Nu står den gulliga lilla byn Pollonia på tur för ett besök, där tog vi en fika på en servering vid havet. Sara hade lite ont i magen så hon tog en yogurt Vi pratade också om minnen som vi hade från förra gången vi var här.

På hemvägen åker vi förbi stranden Fylakopi. Vi träffar några andra besökre som vi pratar med och vi fotar varandra,

Nu är det bråttom om vi skall hinna hem till båten och fixa iordning oss och sedan vidar till Plaka, gå en massa trappsteg upp till kyrkan/kapellet och titta på ”Greklands vackraste” solnedgång (isn’t it always?).  –Vi hann! Håkan hann t om stoppa en p-lisa från att sätta en bot på vår bil s om vi parkerat så käckt på bryggan. Precis då solnedgången var över upptäcker vi att vi inte gått allra högst upp på berget –snopet! ( Men vi såg alldeles utmärkt ändå och vi var i gott sällskap med en massa andra personer som också struntat i den allra sista biten av promenaden).

Dagens sista aktivitet blir en hamburgare ”hemma” i Adamas . Vi hade tänkt att äta i Plaka men där finns alldeles för få restauranger i förhållande till den stora mängden turister.-

Vi somnar gott.

Antiparos i all ära men det är lite långtråkigt att vara inblåst. Så idag bestämde vi oss för att åka till Paros med färjan. De vanliga färjorna som går runt Paros till staden var inställda på grund av vinden, så vi tog bilfärjan och sen buss till staden. När vi kom till paros så skulle bussen ha gått för 3 minuter sedan så vi trodde vi hade missat den. Men detta är ju inte Sverige, så skälvklart kom bussen, en kvart sent. Vi gick omkring i de små gränderna och kollade i affärer. Vi hittade ett torg med restauranger och ett stort träd. I skuggan av trädet åt vi en god lunch. Sen fortsatte vi att promenera omkring. Mamma slog på stort och köpte en väska och en plånbok. Sen åt vi lite glass på kajen innan vi tog bussen hem. På färjan såg det ut som om sjön hade lagt sig lite så vi kanske kan åka iväg i morgon.

Vi kollade på solnedgången på sunset beach. Folk måste ha trott att vi var mer än lovligt korkade eftersom vi ställde upp stativet, satte på självutlösaren, sprang och satte oss på en mur, sprang tillbaka och kollade på kortet sen samma sak några gånger till. Det måste ha sett roligt ut... 

/William

I går kväll hade vi en tanke på att gå iväg idag på morgonen till vårt nästa mål Milos.

Vi hade i alla fall bestämt  möte med dieselmannens som skkulle komma och tanka upp båten. Vi fick därför lämna vår boj för att gå in till bryggan. Klockan tio var det bestämt eftersom då går alla utflyktsbåtarna iväg och då finns det plats för oss att komm intill bryggan. Våran lilla Katerina kommer förbi och vi får visa henne vår båt. När hon förstår att vi har tänkt att åka iväg springer hon iväg och köper ett set med strandtennis till barnen. Vi hinner dock att ändra oss, det blåser alldeles för mycket idag för att gå iväg, så vi  åker snällt tillbaka till vår boj- Vi säkrar dessutom med ankaret i fören.

Panajoutis bjuder på fika på cafe Nautica och vi sitter och ljuger en stund innan han måste fortsätta jobba.

Lunchen blir även idag på favoritstället 5F- Servitrisen lyser upp då hon ser oss. Hon berättar att hon varit orolig för oss och undrat hur det varit att sova i båten när blåst så mycket som det gjorde inatt, gulligt!

Vi frågade våra segelbåtsgrannar som har en vindmätare det blåser 10 till 12 m/s,  fast mycket rejälare i byarna.

Vi  laddar alla våra elprylar hos Nicoletta och Panajoutis och på kvällen måste Håkan jobba. Han har ett möte som han själv sade skulle ta 30 min men som tog två timmar. Att mötet skulle ta betydligt längre tid än vad Håkan sa att det skulle ta visste vi alla, förutom han själv...så detta tog vi med ro- William tog gummibåten och köpte middag till oss kloc kan sent.-

Idag var pappa sjuk så på morgonen åkte jag och mamma till läkaren med mitt onda öra. Väl framme hos doktorn berättade hon att jag hade öroninflamation och inte får dyka och måste bada med öronproppar! OMG! hjälp! Tänk om en båt kommer och kör över mig allt detta för att jag inte hörde när båten kom med mina öronproppar... Pappa och William är inne på det spåret att jag dök ner 6 meter under vattnet, glömde tryckutjämna, kom upp till båten, tappade balansen, simfoten gick sönder. Hm där får man tro vad man vill men jag VET att jag i alla fall måste köpa nya simfötter.

Så jag och mamma köpte mediciner och gick sedan till en dykaffär och köpte simfötter och öronproppar. Pappa mådde fortfarande inte bra när vi kom tillbaka till båten, så jag, mamma och William gick till 5F och åt gyros och sedan till first beach för att bada. På first beach fick jag min första simtur med mina nya coola simfötter. Jag snorklade med William och kämpade för att ”se men inte röra”Grrrrr. På kvällen tog vi varsin toast, greksallad på en mysig restaurang på gågatan.

/Sara