För ett par veckor sedan upptäckte vi att det hade varit en tjuv ombord på båten. Inget var stulet, men någon hade smutsat ner tre bad handdukar! Med på vår resa har vi tre uppsättningar handdukar per person. En beige som enbart används till stranden. En blå som de flesta använder till bad och en vit till duschning. Ett par veckor efter senaste tvättning, bestämde William och jag att vi skulle byta handduk till vit eftersom våra blåa hade börjat bli lite för salta. Då upptäckte vi att ”någon” hade råkat blanda ihop sin (singular bestämd form) vita handduk med våra. På något sätt hade personen ifråga lyckats solka ned tre vita och en blå handduk på samma tid som vi hade använt vår blåa ... Efter lite mutter, härdade vi ut och avvaktade nästa tvätt.

Direkt när tvätten hade anlänt till båten märkte vi upp samtliga handdukar för att inte ett liknande misstag skulle kunna hända igen. Den kvällen somnade vi all lugnt med en känsla av att alla världens problem var lösta.

Nja, nu blev det förstås inte så ... Idag när vi hade badat i den underbara viken på Vis, blev vi varse om att vi levt i en lögn (och bland tjuvar). Denna gång hade William valt att spara sin vita handduk till slutet på resan och börja med att använda sin blåa. Vi andra hade bestämt oss för att köra på de vita först. Således skall det finnas tre vita och en blå handduk på tork i sittbrunnen.

Idag när William tittade sig runt i sittbrunnen efter sin blå handduk, räknade han omedvetet antalet vita. En, två, tre och FYRA! Han fick dem till fyra! Full diksussion utbröt. Vem har utan lov tagit Williams handduk en andra gång? Ingen ville erkänna, men det var en som såg lite mer skyldig ut än de övriga

I efterdyningara av diskussionen verkar det som om två stycken av det andra könet kan ha samverkat i brottet. Inga bevis finns. Men misstankaran kvarstår ... Då den huvudmisstänkte är samma person som jag delar koj med, känns det lite olustigt ...

/Håkan

Tanken var idag att sticka till Lastovo. En ö som skall vara orörd och vacker på alla sätt. William och jag började dagen på fördäck med att fixa med ankarspelet. Från att inte ha fungerat vare sig upp eller ner, har vi nu fixat så att vi kan mata ut kättingen för hand och använda vinschen när den skall upp. Det känns om en bra lösning för att vara tillfällig. Även ankarlanternan har fixats genom att jag har satt ett glas som ersättning för den vanliga överdelen. Det fungerar precis lika bra ... Precis när vi skall sticka får vi ett sms från Peter. Nbi har väl inte missat Josef på Mljet? Jo det har vi nog, eftersom vi var där för två dagar sedan tänkte jag. ”Vem är Josef?” svarade jag. Det är han som skulle kunna få Sara att stanna i Kroatien, eftersom han grillar det godaste köttet vi har ätit, svarade Peter. Alla som känner Sara, vet att hon är en köttätare av rang, så ni förstår hur gått det måste vara. Det blev till att justera dagens waypoints och sätta kursen tillbaka till Mljet. På vägen reserverade vi en plats på telefon.

Innan vi lade till hos Josefs lade vi oss i en vik en distans bort och badade och hade det bra. Lite senare på kvällen puttrade vi till Josefs brygga, efter instruktioner från Peter. Josef mötte med tamp likör, läsk och en hemkörd variant av vodka. Jag fick den senare. Min förhoppning var förstås att han var bättre på kött än att koka sprit.

Josef berättade att han hade 25 platser och plats för 7 båtar. Med 25 gäster hinner han bry sig om alla och blir inte så trött på kvällarna. Det drar också in lagom pengar till familjen. Vi frågade vad han rekommenderade att vi skulle beställa, varpå han svarade skinka till förrätt och biffstek till varmrätt. Alla andra gäster var stamkunder från Italien och England. Engelsmännen sedan 10 år tillbaka. Vi körde på hans förslag och in kom bröd, ägg, oliver, ost, parmaskinka, olja ovh vinäger. Allt gjort på deras egna gård. De gjorde även vin, grönsaker och en massa annat som smakade fantastiskt gott. Inget slog doch biffsteken som var den godaste köttbit jag ätit. Så mört och med så god smak. Vi gick de två metrarna till båten klockan ett, mätta och väldigt belåtna. Josefs filosofi med tillräckligt med pengar gav också en tankeställare ...

/Håkan

Idag var det bestämt att vi skulle dra vidare, men vi hade ju en del att ordna innan dess. Eller rättare sagt ”tvättmannen” hade sagt att han ej kunde komma med tvätten förrän fram åt 11-snåret , varför vi tänkte vara effektiva och uttnyttja tillgången till el och vatten och snygga till båten lite grann

Jag och William fixade till båten medans Håkan och Sara gick till Konzum och bunkrade upp våra mat förråd.

Så kom tvätten och vi drog iväg. Vi kom dock inte så långt innan vi slogs av hur fantastiskt vacker det  var  bara ca 5 min väg från marinan. Vi beslutar oss alltså för att ändra våra planer och lägga oss för ankare där över natten.

Tyvärr så visar det det sig att ankaret bestämt sig för att sluta fungera. Efter lite resonerande bestämmer vi oss för att åka tillbaka till marinan för att i kugn och ro kunna leta efter felet –vi tror att det är ett elfel av något slag. Vi letar vidare imorgon.

Håkan tar med sig William på en promenad för att promenera av sig lite frustration. Innan en middag på stan lyxar vi  till det och duschar en andra gång idag, bäst att passa på så länge tillfälle ges.

Vi tar en pizza på samma ställe som kvällen innan och strosar omkring lite i den fantastiskt mysiga staden. Vi promenerar förbi galleriet med de fantastiskt fina tavlorna (som vi så gärna skulle vilja ha hemma. Ekonomiska bidrag mottages tacksamt!).

/Pia

... och lämnar förhoppningsvis städer för ett par dagar. Vi har handlat och hämtat tvätten. En full kundvagn blev det av varje sort. Vi hör av oss när vi får nästa uppkoppling   

Idag vaknade vi i denna fantstiska lagun med turkost vatten, grönväxtlighet och klarblå himmel. Pia och jag tog ett morgondopp innan frukosten, medan barnen vaknade till. När vi var badade hade kaffet kokat klart. Dagens stora musselfångst igår, hade vi tänkt följa upp med ett par lika stora till. Pia hade dock lite funderingar på om det var ok, eftersom vi faktiskt ligger i ett naturreservat ... Bra tanke, så vi läste om musslan i en av våra pilotböcker. Mycket riktigt, den är fridlyst i hela Medelhavet ... det blev med andra ord inga fler dyk. Precis när det beslutet var tagit, kom det en ribb fram till oss. Det var naturvårdarna/polisen i området som ville informera om att vi inte får ligga i viken. Tur att de inte såg vad som låg under mina fötter i luckan på akterspegeln ... Vi beslöt att det var bäst att sticka medan tid var, så vi lättade ankar och drog i väg till Korcula!

Korcula är Marco Polos födelsestad och skall vara mycket charmig. Vi behöver gå till en hamn i ett dygn för att ladda batterier och elektriska saker. Med en gångtid på 2-3 timmar per dag, fyller vi nog inte upp batterierna helt och hållet. Tvätt av framför allt lakan och handdukar står också högt upp på vår att göra lista.

Väl i hamn fixade Pia tvätten, medan William och jag köpte läsk och 25 liter is. Vi städade ut ena facket på akterspegeln och gjorde en gigantisk frysbox. Det är rätt skönt att kunna hämta riktigt kalla drycker medan vi håller på och pillar i båten.

Lite senare blev det dusch i den riktigt fina marinan, innan vi gick och gjorde staden. Det märks att Marco Polo är ”the one and only”, för mycket kretsar kring honom. Staden är fantastiskt mysig med tränga grånder och fina restauranger. Vi fastnade för en vanlig pizza idag. Priserna är säkert hälften mot Grekland, vilket bådar gott för ekonomin.

På vägen tillbaka träffade vi på en manskör som stod och sjung i en av fästningsportarna. Vilken akustik!

/Håkan

Efter frukosten så åkte jag och pappa in med gummibåten för att handla lite mat i den lilla lilla affären. Den är ungefär lika stor som mitt sovrum, kanske något mindre. När handlingen var klar så puttrade vi vidare till en liten lagun. Vi orkade inte fälla upp gummibåten så vi hade den på släp. Och med gummibåten på släp fick vi åka långsamt, väldigt långsamt. Ett tag trodde jag att vi aldrig skulle komma fram men till slut kom vi fram till lagunen.

Vi badade och chillade lite sen skulle jag och Sara ta gummibåten till staden som ligger på andra sidan berget  för att försöka hitta ett tvätteri. Vi frågade runt i hela staden efter ett tvätteri men icke sa nicke... Vi köpte varsin go glass och lite dricka sen åkte vi tillbaka till båten.

Vi fortsatte att bada och snorkna lite. När vi snorklade fick jag syn på en jätte snäcka på botten så jag och Sara bestämde oss för att ta upp den. Vi tog med oss båthaken och försökte dra upp den men den satt som sten, jag dök ner till den och försökte att dra upp den men det gick inte heller. Till slut hämmtade jag en tamp och band den runt musslan och drog.

Men det gick inte, när både jag och sara drog sammtidigt så började den röra på sig och vi fick loss den. När vi kollade i pilot boken så såg vi att den var ganska väldigt fridlyst.... 

/William

Så lämnar vi då Dubrovnik, som för oss var en absolut överraskning i skönhet, Nu har vi ju bara befunnit oss i den gamla delen, men varför inte? Har man funnit något vackert så...Nu lämnar vi alltså storstaden till förmån för ett liv i naturen. Vi har blivit tipsade om ön Mljet (uttala det du!), På ön ,som är ett naturresevat, skall det finnas exempelvis ett kloster.

Vi lägger oss i en vik med andra båtar. Enligt en gammal legendarisk seglare: Ebbe Gustafsson skulle detta ställe vara något utöver det vanliga, vår reflektion blir att det var nog ett tag sedan...- Men vatt net är kristallklart och fint så vi stannar för att dra vidare imorgon bitti.

/Pia

Idag gåt vi en lång god frukost i båten och tog ett bad i det varma vattnet innan vi tog gummibåten till staden. Pappa hade ett önskemål att gå kroatiska muren som sträkte sig 20 mil runt staden med 2031 trappsteg upp 2032 neråt på ett ungefär skulle jag tro. Efter att ha gått ungefär en fjärde del av sträckan blev jag oehört törstig så då tog vi och köpte varsin vatten på ett cafe. På stadsmuren vi gick på hade man utsikt över hela Dubrovnik och kunde urskilja dom röda och dom bruna taken. De röda taken var tak som blivit träffade av bomber under kriget. Efter ytligare tre fjärdedelar hade vi vätskebrist igen och tog varsin vattenflaska till.

När vi tagit oss ner från muren var jag och mamma sugna på shopping och killarna på internett café, så jag köpte en T-shirt på esprit.  Och då när vi var klara tog vi gummi båten till båten för att duscha och byta om. På kvällen fick jag med mig familjen (som ville äta mitt på torget) till en mysig restaurang i en gränd där åt jag, pappa och William fisksoppa till förrätt och mamma en sallad. Och till huvudrätt åt jag, mamma och pappa mixed grill och William wienersnitchel.

Efter livliga diskutioner gick vi till ett café och åt glass och kaffe.

/Sara