Ja, det var ju en del snack om Albanien innan vi lämnade Sverige ... Vissa var rätt mot att lägga till där, medan andra tyckte det kunde vara kul. Efter att ha läst på, verkar det som om byråkratin kan vara rätt komplicerad, så vi bestämde oss för att göra ett fulstopp. Med andra ord körde vi in mot kusten, på en remsa som var lite öde. Där satt vi i gummibåten med Sara William och jag själv. Pia bestämde sig för att fixa frukosten. Det var en pirrig rodd, vi kände oss nästan som spioner som landsteg en främmande kust. Väl framme slogs vi av hur vacker sandstranden var och vilken potential det finns i naturen. Vi tog lite bilder innan vi paddlade tillbaka till båten. 

Nu har vi lagt ett nytt land, som inte så många har besökt, på listan.

Budva gav faktiskt en mersmak, men det var i dyraste laget. Vi hade nog trott att Montenegro skulle vara ett av de billigare länderna som vi skulle besöka. Vi klarerade först ut ur Montenegro, innan vi lättade ankar och stack mot Dubrovnik, som vi inte visste så mycket om. På vägen fick vi stanna i en annan hamn för att göra en port of call till Kroatien. Alternativet var att gå till en av marinorna runt Dubrovnik, men vi tyckte det var mest attraktivt att ligga så nära staden som möjligt.

Att Kroatien är mer noga med papper förstod vi när vi lade oss vid fel brygga vid incheckningen. Vi skulle ligga vid Q bryggan (där alla med okänd hälsostatus skall ligga, pestsmittade med andra ord). Vi fick helt enkelt parkera om. 1500 kronor senare och ett antal dokument rikare, är vi inte längre pest misstänkta och är nu välkomna in i landet.

Vi puttrade vidare mot Dubrovnik och lade oss för ankar precis utanför stadsmuren. Vi gjorde oss i ordning för en middag på staden, men beslöt oss för att lämna kameran hemma. Ni som har varit här, förstår hur lite vi visste ... Dubrovnik är inte ett ställe som man lägger kameran hemma! Vilken ringmur, vilken fästning, vilka torg, vilken atmosfär! William sa att det är som Venedig, utan vatten. En mycket bra jämförelse tycker jag. Kvällen blev sen innan vi puttrade hem i gummibåten.

Idag slog vi rekord i antal distans, eller 176 för att vara exakt. Vi visste att vi skulle långt, så vi hade tankat och förberett båten på kvällen innan. 05.40 gick jag och William upp och startade motorn och hissade upp ankaret. Det var fortfarande kolsvart ute när vi lämnade Korfu och Grekland. Efter en stund blev det grått ute och ytterligare en stund senare gick solen upp över bergen i Albanien. Gud så fantastiskt vacker morgon det var! William och jag turades om att köra de första 80 distansen.

Då kände vi att det var dax för lite kaffe och vårt Albanien stopp. Vi styrde in mot land, väckte tjejerna och lade ankar 50 meter från den Albanska kusten. Medan kaffet kokade, tog Sara, William och jag gummibåten till stranden. Helt olagligt och fel på alla sätt, eftersom vi inte har klarerat in i landet. Stranden var väldigt fin, men det var lite skräpigt. Vi rodde till baka till båten och käkade frukost. Nu var det bara knappt 100 distans kvar till Montenegro. Vi valde Budva som hamn, eftersom det är en av få hamnar där vi kan tanka. Tur för oss, för staden var hur fin som helst.

Vi tankade och tog en promenad innan vi åt på en mysig restaurang. Efter mera promenad var det dax för lite kaffe och glass. Vi var rätt trötta, så vi gick tillbaka till båten för att åka ut och lägga oss på svaj. Priset för en båtplats var 650 kr per dygn ... Ett kvällsbad senare dök vi i säng. Tröttast var nog vi killar som hade haft en lång dag.

Idag slog vi rekord i antal distans, eller 176 för att vara exakt. Vi visste att vi skulle långt, så vi hade tankat och förberett båten på kvällen innan. 05.40 gick jag och William upp och startade motorn och hissade upp ankaret. Det var fortfarande kolsvart ute när vi lämnade Korfu och Grekland. Efter en stund blev det grått ute och ytterligare en stund senare gick solen upp över bergen i Albanien. Gud så fantastiskt vacker morgon det var! William och jag turades om att köra de första 80 distansen.

Då kände vi att det var dax för lite kaffe och vårt Albanien stopp. Vi styrde in mot land, väckte tjejerna och lade ankar 50 meter från den Albanska kusten. Medan kaffet kokade, tog Sara, William och jag gummibåten till stranden. Helt olagligt och fel på alla sätt, eftersom vi inte har klarerat in i landet. Stranden var väldigt fin, men det var lite skräpigt. Vi rodde till baka till båten och käkade frukost. Nu var det bara knappt 100 distans kvar till Montenegro. Vi valde Budva som hamn, eftersom det är en av få hamnar där vi kan tanka. Tur för oss, för staden var hur fin som helst.

Vi tankade och tog en promenad innan vi åt på en mysig restaurang. Efter mera promenad var det dax för lite kaffe och glass. Vi var rätt trötta, så vi gick tillbaka till båten för att åka ut och lägga oss på svaj. Priset för en båtplats var 650 kr per dygn ... Ett kvällsbad senare dök vi i säng. Tröttast var nog vi killar som hade haft en lång dag.

Håkan och jag tar ett morgonbad och vi förbereder frukost till Viva la vidas besättning.

Idag skall vi åka via Lefkas till Korfu. Vilket innebär att vi känner igen oss på de ställen vi kommer till-

Vi t om känner igen männen på bensinmacken i Lefkada. Här har de f ö den dyraste bensinen hittills på vår resa- Håkan lyckas iofs att pruta ned priset lite grann, men ändå.

Vi får ligga ca en timma och vänta på att de skall öppna bron för att vi skall kunna fortsätta norröver från Lefkada. Klockan 14 blir det så vår tur att passera.

Väl framme på Korfu hittar vi fram till ytterligare en bensinmack. Till vår förfäran ligger där en jättebåt o ch tankar 10000L!!!! Som tur är har de möjlighet att hjälpa oss från en annan pump. Båten med jättetanken känner vi väl igen från Hydra och det går inte att ta miste på att det var den då den är mycket speciell.

Vi fortsätter in i marinan och lägger oss där en liten stund för att göra en sista handling i Grekland.

Nu är vi rejält hungriga, blodsockret är nere i tårna och behöver höjas rejält. Det känns därför lättast att välja något man redan känner till, vi väljer mao det ställe vi var på då vi kom till Korfu.  Det innebär att vi lägger oss i bukten och tar gummibåten in. Middagen smakar bra, men i ärlighetens namn så tröttnar man efter ett tag på det Grekiska köket. Variationerna är ju inte jättestora mellan de olika tavernorna.

Tyvärr känns det lite för skvalpigt att ligga kvar i restaurangbukten inför natten varför vi flyttar oss en bit. Det har hunnit bli mörkt, men det verkar gå bra och vi får bra fäste med vårt ankare i fören. Det är dock skvalpigt även här, fast vi ligger bättre. Håkan säger att vi får vara glada om vi kan somna i detta skvalpande. Som tur är så lyckades alla somna ganska snart och det var väl tur, framförallt med tanke på att klockan ringer 5.40 imorgon för kapten och dagens vicekapten, William. Det blir många distans att köra imorgon. Om allt går enligt plan så skall vi köra utmed och förbi hela Albanien –godnatt!

/Pia

Vi vaknade ganska sent för en sen frukost för att sedan ta en ganska lång färd till Meganissi. Vågorna var höga och solen sken eller så var det blåsigt men inga vågor jag hånner inte ihåg. Under färden satt jag och pappa på fördäck och pratade lite, ganska länge faktiskt och sedan kom vi fram till en liten vik som vi hittat. Efter en massa bad blev det dags för grillning, denna gång hade vi köpt ett bättre kött så att vi inte fick äta oss mätta på frallor.

William och pappa började grilla medans jag dukade och gjorde sås, mamma gjorde sallad. Och när jag var klar åkte jag till pappa för att måla mina naglar plommon lila. Efter att ha målat 20 naglar var jag så trött att pappa fick köra mig till båten, vi åt en mumsig middag i båten.  

MEN om jag ska dela med mig av mina mashmallows som jag fått av Cornelia måste dom äta på stranden som jag vill göra, vi fick i alla fall en trevlig, god middag i båten utam machisar.

/Sara

En sen natt med Hedlunds, följde vi upp med en tidig morgon. Idag skulle vi på båtutflykt runt ön! Tyvärr så hade vindguden vaknat på fel sida och även lockat med sig vågguden. Vi hade sett fram mot att få se på skeppsvraket, men det blev istället blå grottor och sköldpaddsviken. Sköldpaddor såg vi inte, men solen sken och ölen var kall. Det var riktigt härligt att få bli transporterad runt på havet som ombyte ...

Nu har vi gjort en dusch och väntar på att Hedlundarna kommer till båten för en drink innan vi sticker ut och äter. Drinkarna är numera kalla, eftersom den stora teknikern har lagat kylskåpet! Middagen blev den senaste på resan. Inte så mycket på grund av oss, utan mer på världens långsammaste kök ... Maten var dock god, även om det är lite udda att få in varmrätten klockan halv ett. Sara och Annie höll på att somna vid bordet, men lyckades med ett nödrop hålla sig vakna. Efter maten promenerade vi tillbaka till båten och sa ”hej då” till våra Onsala vänner. Planen är att åka vidare mot Lefkas imorgon.

/Håkan

Mamma och pappa gick upp tidigt och började köra mot Zakyntos, klockan 12 låg vi på statskajen och hade börjat städa. Vi städade dagen lång tills Annie och Jörgen  dök upp på besök på en dricka. Vi bestämde att vi skulle ses ikväll för att äta middag. Efter ett tag åkte de hem för att fixa sig. Vi gick ut till en berömd kyrka och senare till en shopping gata, jag hade planerat att köpa några nagellack men fick strickta order att det var förbjudet eftersom att jag tidigare på dagen ställt in alla mina nagellack (som tog åt sig hela platsen) på en hylla i kylen. Jaja får väll ta en shopping rajd med Annie senare och smuggla in några.

När Hedlundarna kommit till staden åt vi på en mysig restaurang vid vattnet. Mummms.

/Sara