Idag när vi vaknade upp i den fruktansvärda viken var vårt motto för dagen att hitta ett charmigt litet badställe med kristallklart vatten, såklart. William började köra och vi körde förbi ett par städer, men tillslut när vi äntligen nått Slovenien hittade vi ett ställe. Vi diskuterade om vi skulle stanna i ett par timmar och bada och tillslut stannade vi och tog ett dopp. Men vi åkte snabbt vidare för att hinna med att packa allt. När vi kört in i Koper Marina lade jag till i en väldigt trång liten ”gång”. Men pappa lade ut och lade till på ett annat ställe eftersom dom inte ville ha oss där.

William och mamma började packa så jag och pappa hämtade bilen med våra sparkcyklar. När vi kom tillbaka packade jag mina kläder och ett litet handbagage, när alla packat sitt tog alla varsin dusch. William ville ju så gärna äta musselpasta så vi började med samma promenad som vi började resan med för 120 dagar sedan, och letade sedan efter en musselrestaurang. Efter att ha letat överallt och frågat några om fler restauranger satte vi oss på samma restaurang vi börjat resan med. Jag och William tog kött, pappa pasta och mamma hamburgare. Trötta somnade jag och William i sittbrunnen antagligen, men förhoppningsvis inte sista gången.

/Sara

Dagen började vi med att gå upp och fylla på förrådet av drickor. Påvägen såg jag och Sara en 19 meters tvåmastare som hade sjönkt i hamnen! Brandbil, mobilkran, dykare och tankbil var kallade till platsen. Tätt följda av ett TV-team. Det blev nog till att hänga handdukarna på tork ... Till frukost bjöd kocken Sara på vama toast. Det känns lyxigt att kunna brassa på ordentligt i köket nu när vi fått tillskott med T-Röd.

Efter frukost gjorde vi en port of call, för att lämna Kroatien. Jag hade alla mutor i minnet (från Turkiet), men blev positivt överaskad. Inga mutor och tio minuter senare var vi klara. Dagens sträcka vara bara 35 distans. På vägen gick vi in i ett antal vackra städer. I en av dem köpte William och Sara en lunchpizza. En ögrupp vi åkte förbi var Titos gamla sommarställe. Nu har vi sett var Tito gömde sig under kriget och hur han avslutade sin karriär ...

Efter pizzastoppet försökte vi leta rätt på en bra nakringsvik för att bada och ligga i för natten. Det är får som ger lä för natten, men ett större problem var vattnet ... Vi har varit extremt bortskämda med vattnet. Alltid klart, rent och inga maneter ... För första gången på 117 båtdagar har vi sett brännmaneter och de är inte små. Det förtar glädjen lite med att bada. Vi spelade Alfapet istället och tog en fika. Till slut var det dock så varmt, så vi var tvugna att kasta oss i och riskera att bli uppätna av mördarmaneterna! Stackars oss ... Annars ligger vi otroligt fint i det som skall bli näst sista dagen på båtresan. I morgon blir det  avslutande 25 distans till Koper. 25 distans känns otroligt kort. Tänk vilket ändrat avståndsperspektiv vi fått, särskilt efter 176 distans dagen.

Det är lite kluvet med att komma i mål med resan. Det skall bli skönt att komma hem och träffa nära och kära. Sedan är det en ynnest att få vara tillsammans med familjen så här länge, utan att konkurrera med jobb, skolor och fritidsaktiviteter. Det är bara vi i 121 dagar. 

/Håkan

När vi vaknade och såg att det var mulet ute idag så bestämde vi oss för att åka till Pula , så efter frukosten och ett bad så stack vi iväg till pula. På vägen dit så hade jag och pappa delfin-feeling och mycket riktigt när vi rundade Pula halvön så såg pappa ett stimm med delfiner. Delfinerna hoppade jättehögt det är fräsigt att se sånna stora djur hoppa så högt .när vi kollade på delfinerna så kom det en annan båt föraren på den båten var iförd några sorts stringbadbrallor och kökshandduk på huvudet... Han såg inte klok ut...

När vi hade lagt till i Pula så var vi alla hungriga så vi duchade lite snabbt och sen så gick vi ut på stan. Vi hittade en resturang och beställde in drickor och in kom två stora glas med dricka till mig och sara (det har bara funnits 25 cl innan) då bestämmer sig sara för att kolla i menyn och menyn ligger under glaset, men det är lite jobbigt att flytta på glaset tyckte sara och försökte lirka ut meny, resultatet blev att jag fick en halv liter sprite i knät... tur att det e varmt så det torkade snabbt.

Efter middagen och ett brallbyte så gick vi på stadsvandring, först besökte vi ett kloster och sen gick vi upp till en fästning. På vår lilla stadsvandring kom vi fram till att pula måste vara en av de fattigaste städerna vi har varit i. Sen gick vi till den stora amfieteatern. Vi hyrde en liten mackapär så vi kunde lyssna på en guide som berättade om stället. Efter amfieteatern gick vi till ett cafe och chillade lite. Vi var inte middagsugna efter den sena lunchen eller i allafall mamma och pappa var inte det men jag och sara tog oss varsin pizzaslice som vi åt i båten.

/William

Dagen startas med det nu nästan traditionella morgondoppet. Vår övernattningsvik är bra, men väldigt gungig.

Efter frukost drar vi mot ön Suzak som ser helt ödelagd ut –värsta spökstaden! Vi ser att byn verkar ha flyttat högre upp på ön, vi går vidare eftersom  vi inte får någon trevlig känsla för det här stället.

Vi lägger oss på svaj i en vik strax utanför Suzak. Ön Suzak påminner mycket om Läsö med alla sina sanddynor.

William har lästa om ett ställe i närheten där man skall kunna snorkla på ett vrak i, vi tänker gå dit i eftermiddag efter att ha badat och mätt gott ett tag i vår nyfunna vik.

Det visar sig tyvärr vara omöjligt för oss att snorkla på vraket eftersom det tydligen ligger på ett djup på 40 meter, synd!

Efter ett par timmar drar vi vidare till ett ställe vi blivit rekommenderade, men int e heller här får vi den rätta feelingen. Vi tar dock en promenad runt ön. Ön  har många fina hus och verkar vara ett riktigt semesterparadis, här finns massor av fin hus att hyra.

Sara förstår inte varför resten av oss inte är så förtjusta i stället och vill dra vidare, men det blir i alla fall så till slut. Vi avslutar faktiskt dagen i samma vik som vi vaknade i, dvs den gungiga viken med det fina vattnet.

Efter bad och mat i vår övernattningsvik så känns det som att alla i sällskapet är nöjda, så bra!

/Pia

Vi vaknade upp i den underbara viken vi somnat i och börjar förmiddagen med att slappa i båten, mata fiskarna med hårt ouppätet bröd, jag lagade pulver tomat soppa med pasta, bada, slappa i våra nya luftmadrasser och sedan dra vidare. På vägen såg vi en cool sköldpadda som var en aning större en den vi körde över men denna höll sig några meter undet vattnet. Staden vi kom till var en pastell randig liten stad med endast menyer på Italienska, Kroatsiska och Tyska så vi tog varsin god, stor glass och bestämde oss för att åka under en liten bro till en liten vik. Där lagade pappa och William spagetti med köttfärssås, mamma gjorde sallad och jag drinkar.

På kvällen spelade vi alfapet om godis så klart, pappa vann. Jag grillade mina goa maschmallows (över ett varmeljus) två började brinna jag gav även en till William men jag vet inte om jag tycker han är vär det eftersom han skrev DORIS på min rygg med stora bokstäver och sedan börjat kalla mig det. kanske är det för att jag kallar han Willhelm och Willhelmina när jag är arg. Hmmm,,,.

/Sara

Dags att utlysa tävlingen; vilka rätter kan tillredas utan att använda spisen. Vi tar tacksamt emot alla ide’er här på bloggen...vår t-sprit är nära nog slut. Vi har t- sprit som vi uppskattar räcker till 2-3 måltider till och vår räddning, Peter och Annika, kommer om cirka fyra dagar till oss. Alltså 2-3 måltider om vi hoppar livselexiret och själva anledningen till att man kommer upp ur sängen på morgonen –kaffet!Idag innan vi lämnade staden Sali, som vi sovit i inatt, bunkrade vi upp med massa mat som man kan tänkas äta kall och innan vi stack därifrån köpte vi med oss pizzor (varma) till lunch.

När vi körde ut från hamnen i Sali såg jag en båt som jag tyckte såg bekant ut så jag bad dagens kapten, William, att sakta in lite och mycket riktigt...det var Seabourne Spirit! Båten som jag jobbade på för ett antal år sedan (hur många tycker jag känns helt irrelevant och oviktigt). Det syntes att båten hade några år på nacken, men den var fortfarande väldigt fin. Det var många minnen som poppade upp i skallen och som jag fick berätta om för min familj. Men också jätte kul att de har fått se skeppet i verkligheten. För er som kanske inte har sett skeppet så var ”mitt” skepps systerskepp med i filmen ”Speed”Nu ligger vi på svaj precis runt hörnet på ön Sali i Dugi Otok och vi har besökt en salt insjö vid namn Mir. På stranden gick en massa åsnor som Håkan verkade ha en alldeles speciell relation till. De drogs allihopa till honom och han vattnade dem med vårt flaskvatten!!!/Pia

Annika var lite krasslig idag på morgonen. Efter att ha konsulterat goda vänner hemma, skrapade vi ihop en tablettmix som vi hoppas skall göra Annika frisk igen. Det var otroligt mysigt att få vakna tillsammans i denna underbara vik. Bara vi på svaj. Efter ett gemensamt morgondopp i det lite kyliga vattnet (23 grader) blev det långfrukost och sedan mera bad. Runt ett stack vi tillbaka mot Zadar för att lämna av Annika och Peter som skall vidare till Korsika. Det är goa vänner som tog en liten avstickare till kroatien ...

Jag tyckte det var kul att ha Peter i båten utan att öppna motorhuven. Helt utan mek blev det inte förstås, eftersom Peter hade med sig styrboxen till ankarspelet. Det visade sig var det enda vägen att få ned den till Kroatien ... Nu fungerar dock ankarspelet som vanligt!

Innan vi stack åt var sitt håll, tog vi en gemensam lunch på en mysig restaurang. Marian killen som hade bott i Göteborg, bjöd på både parkering och marinaplatsen.

Vi gick tillbaka mot samma håll, men valde att lägga oss i ett sund på Ist. Vattnet var otroligt klart (som vanligt), men lite kallt. 23 grader idag igen ... Är det en ny trend? Efter en god middag i båten spelade vi Alfapet, som William vann. Sedan somnade vi gott.

/Håkan

Gästboksinlägg av Annika och Peter, som var med oss i 2 dagar!

Äntligen tillbaks i Kroatien igen. Efter fyra dagars bergsklättring i Dolomiterna såg vi fram emot SOL och de 25 grader som Håkan lovat oss att vattentermometern skulle visa.

Nu visade det sig att solen just idag också var på semester, men dom där 25 stämdealldeles utmärkt.

Efter gårdagens succe på restaurangen i Zadar, var alla inställda på GRILLNING. Men då vi befann oss i landet där platta klippor verkar vara förbjudna, var vi lite tveksamma på om vi skulle hitta grillplats. Vi såg med fasa fram emot att Håkan skulle koka kött, sallad, ris o sås i samma kastrull (ni har väl i minnet vad som hände med spishällen för ett tag sedan.......)

Men jag o Pia sjösatte landstigningsbåten (även kallad gummit av oss som bor i Gbg). Med fara för våra liv, rodde vi i de höga vågorna mot land. Efter mycket kämpande lyckades vi nå land. Att vi denna kväll skulle skriva om världshistorien hade vi inte en tanke på.

Vi lyckades hitta en PLATT KLIPPHÄLL stor nog att rymma två manliga homosapiens, två ölburkar och en grill. Det blev mao en härlig kväll med god mat o ett härligt samkväm med Thorellarna.

Stort tack från Antiparos Peter och Annika