Idag gåt vi en lång god frukost i båten och tog ett bad i det varma vattnet innan vi tog gummibåten till staden. Pappa hade ett önskemål att gå kroatiska muren som sträkte sig 20 mil runt staden med 2031 trappsteg upp 2032 neråt på ett ungefär skulle jag tro. Efter att ha gått ungefär en fjärde del av sträckan blev jag oehört törstig så då tog vi och köpte varsin vatten på ett cafe. På stadsmuren vi gick på hade man utsikt över hela Dubrovnik och kunde urskilja dom röda och dom bruna taken. De röda taken var tak som blivit träffade av bomber under kriget. Efter ytligare tre fjärdedelar hade vi vätskebrist igen och tog varsin vattenflaska till.

När vi tagit oss ner från muren var jag och mamma sugna på shopping och killarna på internett café, så jag köpte en T-shirt på esprit.  Och då när vi var klara tog vi gummi båten till båten för att duscha och byta om. På kvällen fick jag med mig familjen (som ville äta mitt på torget) till en mysig restaurang i en gränd där åt jag, pappa och William fisksoppa till förrätt och mamma en sallad. Och till huvudrätt åt jag, mamma och pappa mixed grill och William wienersnitchel.

Efter livliga diskutioner gick vi till ett café och åt glass och kaffe.

/Sara

Budva gav faktiskt en mersmak, men det var i dyraste laget. Vi hade nog trott att Montenegro skulle vara ett av de billigare länderna som vi skulle besöka. Vi klarerade först ut ur Montenegro, innan vi lättade ankar och stack mot Dubrovnik, som vi inte visste så mycket om. På vägen fick vi stanna i en annan hamn för att göra en port of call till Kroatien. Alternativet var att gå till en av marinorna runt Dubrovnik, men vi tyckte det var mest attraktivt att ligga så nära staden som möjligt.

Att Kroatien är mer noga med papper förstod vi när vi lade oss vid fel brygga vid incheckningen. Vi skulle ligga vid Q bryggan (där alla med okänd hälsostatus skall ligga, pestsmittade med andra ord). Vi fick helt enkelt parkera om. 1500 kronor senare och ett antal dokument rikare, är vi inte längre pest misstänkta och är nu välkomna in i landet.

Vi puttrade vidare mot Dubrovnik och lade oss för ankar precis utanför stadsmuren. Vi gjorde oss i ordning för en middag på staden, men beslöt oss för att lämna kameran hemma. Ni som har varit här, förstår hur lite vi visste ... Dubrovnik är inte ett ställe som man lägger kameran hemma! Vilken ringmur, vilken fästning, vilka torg, vilken atmosfär! William sa att det är som Venedig, utan vatten. En mycket bra jämförelse tycker jag. Kvällen blev sen innan vi puttrade hem i gummibåten.

Idag slog vi rekord i antal distans, eller 176 för att vara exakt. Vi visste att vi skulle långt, så vi hade tankat och förberett båten på kvällen innan. 05.40 gick jag och William upp och startade motorn och hissade upp ankaret. Det var fortfarande kolsvart ute när vi lämnade Korfu och Grekland. Efter en stund blev det grått ute och ytterligare en stund senare gick solen upp över bergen i Albanien. Gud så fantastiskt vacker morgon det var! William och jag turades om att köra de första 80 distansen.

Då kände vi att det var dax för lite kaffe och vårt Albanien stopp. Vi styrde in mot land, väckte tjejerna och lade ankar 50 meter från den Albanska kusten. Medan kaffet kokade, tog Sara, William och jag gummibåten till stranden. Helt olagligt och fel på alla sätt, eftersom vi inte har klarerat in i landet. Stranden var väldigt fin, men det var lite skräpigt. Vi rodde till baka till båten och käkade frukost. Nu var det bara knappt 100 distans kvar till Montenegro. Vi valde Budva som hamn, eftersom det är en av få hamnar där vi kan tanka. Tur för oss, för staden var hur fin som helst.

Vi tankade och tog en promenad innan vi åt på en mysig restaurang. Efter mera promenad var det dax för lite kaffe och glass. Vi var rätt trötta, så vi gick tillbaka till båten för att åka ut och lägga oss på svaj. Priset för en båtplats var 650 kr per dygn ... Ett kvällsbad senare dök vi i säng. Tröttast var nog vi killar som hade haft en lång dag.

Idag slog vi rekord i antal distans, eller 176 för att vara exakt. Vi visste att vi skulle långt, så vi hade tankat och förberett båten på kvällen innan. 05.40 gick jag och William upp och startade motorn och hissade upp ankaret. Det var fortfarande kolsvart ute när vi lämnade Korfu och Grekland. Efter en stund blev det grått ute och ytterligare en stund senare gick solen upp över bergen i Albanien. Gud så fantastiskt vacker morgon det var! William och jag turades om att köra de första 80 distansen.

Då kände vi att det var dax för lite kaffe och vårt Albanien stopp. Vi styrde in mot land, väckte tjejerna och lade ankar 50 meter från den Albanska kusten. Medan kaffet kokade, tog Sara, William och jag gummibåten till stranden. Helt olagligt och fel på alla sätt, eftersom vi inte har klarerat in i landet. Stranden var väldigt fin, men det var lite skräpigt. Vi rodde till baka till båten och käkade frukost. Nu var det bara knappt 100 distans kvar till Montenegro. Vi valde Budva som hamn, eftersom det är en av få hamnar där vi kan tanka. Tur för oss, för staden var hur fin som helst.

Vi tankade och tog en promenad innan vi åt på en mysig restaurang. Efter mera promenad var det dax för lite kaffe och glass. Vi var rätt trötta, så vi gick tillbaka till båten för att åka ut och lägga oss på svaj. Priset för en båtplats var 650 kr per dygn ... Ett kvällsbad senare dök vi i säng. Tröttast var nog vi killar som hade haft en lång dag.

Hej alla!Häromdagen lämnade vi Grekland och stack mot Kroatien. Efter stopp i Albanien och Montenegro har vi nu kommit till Dubrovnik i Kroatien. Albanien var ett spännande stopp och Montenegro var väldigt lyxigt. I Dubrovnik är vi alla förälskade i. En helt otrolig stad. Hur har den kunnat gå oss förbi? Den känns faktiskt som ett Venedig, utan kanaler. Vi hoppas att kunna ladda upp bilder och vår dagbok inom kort. Sköt om er tills dess!