Ja, det var ju en del snack om Albanien innan vi lämnade Sverige ... Vissa var rätt mot att lägga till där, medan andra tyckte det kunde vara kul. Efter att ha läst på, verkar det som om byråkratin kan vara rätt komplicerad, så vi bestämde oss för att göra ett fulstopp. Med andra ord körde vi in mot kusten, på en remsa som var lite öde. Där satt vi i gummibåten med Sara William och jag själv. Pia bestämde sig för att fixa frukosten. Det var en pirrig rodd, vi kände oss nästan som spioner som landsteg en främmande kust. Väl framme slogs vi av hur vacker sandstranden var och vilken potential det finns i naturen. Vi tog lite bilder innan vi paddlade tillbaka till båten. 

Nu har vi lagt ett nytt land, som inte så många har besökt, på listan.

Idag slog vi rekord i antal distans, eller 176 för att vara exakt. Vi visste att vi skulle långt, så vi hade tankat och förberett båten på kvällen innan. 05.40 gick jag och William upp och startade motorn och hissade upp ankaret. Det var fortfarande kolsvart ute när vi lämnade Korfu och Grekland. Efter en stund blev det grått ute och ytterligare en stund senare gick solen upp över bergen i Albanien. Gud så fantastiskt vacker morgon det var! William och jag turades om att köra de första 80 distansen.

Då kände vi att det var dax för lite kaffe och vårt Albanien stopp. Vi styrde in mot land, väckte tjejerna och lade ankar 50 meter från den Albanska kusten. Medan kaffet kokade, tog Sara, William och jag gummibåten till stranden. Helt olagligt och fel på alla sätt, eftersom vi inte har klarerat in i landet. Stranden var väldigt fin, men det var lite skräpigt. Vi rodde till baka till båten och käkade frukost. Nu var det bara knappt 100 distans kvar till Montenegro. Vi valde Budva som hamn, eftersom det är en av få hamnar där vi kan tanka. Tur för oss, för staden var hur fin som helst.

Vi tankade och tog en promenad innan vi åt på en mysig restaurang. Efter mera promenad var det dax för lite kaffe och glass. Vi var rätt trötta, så vi gick tillbaka till båten för att åka ut och lägga oss på svaj. Priset för en båtplats var 650 kr per dygn ... Ett kvällsbad senare dök vi i säng. Tröttast var nog vi killar som hade haft en lång dag.

Idag slog vi rekord i antal distans, eller 176 för att vara exakt. Vi visste att vi skulle långt, så vi hade tankat och förberett båten på kvällen innan. 05.40 gick jag och William upp och startade motorn och hissade upp ankaret. Det var fortfarande kolsvart ute när vi lämnade Korfu och Grekland. Efter en stund blev det grått ute och ytterligare en stund senare gick solen upp över bergen i Albanien. Gud så fantastiskt vacker morgon det var! William och jag turades om att köra de första 80 distansen.

Då kände vi att det var dax för lite kaffe och vårt Albanien stopp. Vi styrde in mot land, väckte tjejerna och lade ankar 50 meter från den Albanska kusten. Medan kaffet kokade, tog Sara, William och jag gummibåten till stranden. Helt olagligt och fel på alla sätt, eftersom vi inte har klarerat in i landet. Stranden var väldigt fin, men det var lite skräpigt. Vi rodde till baka till båten och käkade frukost. Nu var det bara knappt 100 distans kvar till Montenegro. Vi valde Budva som hamn, eftersom det är en av få hamnar där vi kan tanka. Tur för oss, för staden var hur fin som helst.

Vi tankade och tog en promenad innan vi åt på en mysig restaurang. Efter mera promenad var det dax för lite kaffe och glass. Vi var rätt trötta, så vi gick tillbaka till båten för att åka ut och lägga oss på svaj. Priset för en båtplats var 650 kr per dygn ... Ett kvällsbad senare dök vi i säng. Tröttast var nog vi killar som hade haft en lång dag.