Vi vaknade upp ganska tidigt i våra nytvättade lakan. Efter frukosten med bara yoghurt och frukt fortsatte vi resan till hamnen där vi köpte bröd och vidare till en liten vik. Som pappa spanat ut på Google Earth som hette Karibiska viken, med klarblått vatten och vit stensand. Efter en baguette tog jag, mamma och William och snorklade till stranden. Efter många om och men kom pappa med gummibåten och vi bara relaxade där ett tag.

Sedan åkte alla tillbaka och jag var ensam med en hyperventilations stor fluga som var väldigt envis och var väldigt sugen på att bita mig. jag sprang runt i cirklar i hettan och typ hyperventilerade och den bara flög efter jag prövade att doppa hela mig i vattnet med den väntade tålarmodigt på att jag skulle komma upp. Då var mitt tålarmod slut så jag slängde stenar och sand på den slog den med mina bara händer men den var lika lugn och sansad som vanligt. Och då smällde jag den lite lätt mellan mina händer så den åkte ner i sanden. Det viktiga var att jag inte dödade den det var viktigt för mig att den skulle få lida men då flög den iväg och kom aldrig mer tillbaka. Dan fortsatte med bad, snorkling och middag i båten sedan fika.

/Sara

Efter lite morgondopp och frukost i den underbara viken, blev det en tur till Corfu och inlämning av smutstvätt ... På eftermiddagen käkade vi på den första grekiska restaurangen 

Enligt vädergudarna skall det blåsa de kommande dagarna, förutom idag. Det gjorde att vi bestämde oss för att köra hela vägen till Grekland, vilket innebar en tur på 115 distans. Vi bestämde också att vi tar lunch, tankning och matshopping i Oranto som ligger på vägen. När vi lämnade Brindisi var det kokhett och helt vindstilla. De första 45 distansen skedde på ett spegelblankthav. William räknade ut att de kommande 70 distanserna skulle gå på 2,5 timmar … Oj så fel han fick … Oranto är en riktigt mysig hamn med kristallklart vatten. Vi fyllde på med mat, vatten och diesel. Nu hade det dock börjat fläkta lite, men det kändes bara skönt.

När vi lämnade hamnen möttes vi av ”Atlantvågor” som kom in på sidan och toppvågor mer förifrån. Det blev en kombination av Balder med studsmatta. Vi trimmade ned båten och sänkte farten till lite under 20 knop för att gå riktigt tungt mot sjön. Det tog dubbelt så lång tid, men när vi väl kom till en underbar ankringsvik på Corfu, med en taverna längst in, var alla glada. Tänk, nu har vi korsat Adriatiska Havet och befinner oss i Grekland!

Jag somnade och Pia lagade mat. Maten blev kanon och jag utsövd … Efter Williams gitarrspel på kvällen, somnade vi alla gott i den pittoreska viken.

/Håkan

Idag puttrade vi ut från vår Lyxmarina. Tänk om vi hade haft ett liknande klubbhus i Lerkil ... Eller en liknande restaurang ... Innan vi stack såg vi att de spärrade av gatan precis utanför hamnen. Håkan trodde på cykeltävling, tills vi hörde ett antal morrande v12:or! Det var bilracing med gamla klassiker. Ferrari, Aston Martin, Alfa, Masserati med flera. Även gamla F1 bilar kom dånande. Riktigt värdig avslutning på vår dag i Bari.

På vägen till Brindisi såg vi några riktigt stora grottor. Tro det om ni vill, men i en körde vi faktiskt in i! Väl i Brindisi blev det storstädning av båten. Efter en välbehövlig städning även av oss själva gick vi till restaurangen i båtklubben. 

/Pia

Efter vi hade lämnat bryggan så påminde Sara mig om att jag inte hade varit iland i Vieste, och jag som hade trott att Sara inte skulle gå iland på alla ställen... När vi väl kom till Bari så fixade mamma en båtplats på en lyxmarina, alldeles gratis.

Efter en dusch så gick vi i väg på en internet jakt vi gick genom halva Bari tills vi hittade ett internet. Sen gick vi tillbaka till båten och fixade till oss innan vi gick vi ut på staden, kollade runt och letade efter en restaurang men som vanligt har Italienarna gömt restaurangerna långt bort från staden, vi gick längs med den stora gågatan men det enda som fanns att äta var glass och ett café men tillsist hittade vi en fin liten pizzeria som vi åt på innan vi gick tillbaka till båten, då så hade de på ena sidan båten dragit igång en rappkonsert som senare på kvällen övergick till reaggie och på andra sidan en restaurang som spelade hög jazz, mitt emellan låg vi och försökte sova...

/William

BILDER KOMMER SENARE

På morgonen när vi satt vid frukosten och proppade i oss Italienska delikatesser och vårt kära Falu Rågrut slängde jag mig ut i havet med ett graciöst dyk. William följde mitt exempel. Pappa gjorde ett försök men både jag och William är nog ganska överens om att han gör magplask efter magplask. Efter det snorkla, sola, snorkla, sola, lunch, snorkla och sedan några coola Dressman dyk. Om man ska gå in på detaljerna så serverade Pappa och William den underbart goda Felix Ravioli. Men för mig – som Mamma och Pappa har tvingat i färsk fin Tortellini - är inte burk Raviolin någon favorit och allra helst inte till fisljummet Medelhavs-flaskvatten med besk eftersmak. Efter mer snorkling, dyk och solning tog vi båten till hälsporren av Italien, till Vieste. Jag som inte klivit i land än, har hört att affären ligger nära och det tillhör ovanligheterna. Italienarna bara ser frågande på oss när vi frågar efter en supermarkado. Antingen beror det på deras brist på Engelska, eller så har dom någon annorlunda diet. Fast sist så låg det en affär ungefär 100 meter ifrån, när tjejerna vi pratat med sa att närmaste var ungefär 50 mil ifrån… Nu sitter jag i alla fall och njuter i mörkret och äter lite svenska limousiner. /Sara BILDER KOMMER SENARE

Vi vaknar upp i Termoli ganska tidigt, jag och Håkan. Vi beslutar att sticka iväg ut till ögruppen Isole Tremiti direkt innan barnen vaknat och innan vi ätit frukost. Vi passar dessutom på att tanka lite (visa av lärdom vet vi ju att det är bäst att passa på då tillfälle ges).

Under vår färd slänger vi oroliga blickar upp emot skyn som inte ser ut att skänka oss några solstrålar denna dag. Men så plötsligt, ungefär samtidigt som vi äntligen ser vårt mål i horisonten, spricker himlen upp och solens strålar värmer oss så gott. Det blir faktiskt snabbt så varmt att vi upptäcker att vi måste dyka ned i det turkosa vattnet. Vi snorklar omkring länge i det helt fantastiskt klara och lite kyliga vattnet – uppfriskande!

Ett annat måste verkar vara att åka omkring, för att upptäcka öarna och dess många grottor, i en gummibåt, alltså blir det säsongsinvigning av vår gummibåt. Grottorna är många och fina. I en av den ser vi färgglada små fiskar.

Nu styr vi kosan mot ön San Nicola med klostret och fästningen, ögruppens administrativa centrum. Vi försöker hitta mjölk och vatten vilket visar sig inte vara helt enkelt då det tydligen är pingsthelgen nu, det hade vi glömt bort. Håkan lyckas förstås att leta upp butiksinnehavaren och få honom att sälja lite förnödenheter till oss (vem är förvånad   ). Kvällen planeras med en drink på stranden på baren vid strandkanten. 

/Pia

BILDER KOMMER SENARE!

Dagen började snyggt med att vi upptäckte att vår TV-parabol har försvunnit ute på havet någonstans. Som bonus glömde hamnkaptenen att ta betalt för ena dagen (och snål som jag var påminde jag inte …). Innan vi stack iväg han jag också med ett telefonmöte.

Gudarna hade dock sett mitt tilltag, så när vi väl hade påbörjat vår 75 distans resa mot Termoli gav de igen … Inne över land blev det helt plötsligt kolsvart. Vi såg att regnet vräkte ner och att det fanns potential för åska, så jag lade kursen ytterligare utåt. 1,5 timmar senare (halvvägs) gick det inte att smita undan längre, utan vi dök rakt in i ett häftigt regnväder och blåst. Sjön blev rätt grov, så vi gick ur planing. En timma senare slutade det att regna, solen kom fram och havet lade sig något. Nu ökade vi farten igen mot Termoli. Allt i sittbrunnen är hyfsat vått och behöver torkas, så nu ser det ut som ett flyktingläger igen …

Kvällen blev dock ljuvlig med en vacker solnedgång, samtidigt som vi promenerade runt i gamla staden. Pia köpte en underbar väska och William passade på att intervjua tillverkaren för sin läxa i slöjden.

Middag på en liten restaurang som fixade fram lite gott kött.

/Håkan