Väckarklockan stod på 5,40 (!) och mycket riktigt vågorna och vinden var alldeles lugna.

Det kändes som att vi smet iväg dels pg a den tidiga timmen samt att vi inte fick möjlighet att säga hejdå till någon av våra Antiparosvänner.

I vilket fall så kändes det bra att komma iväg. Barnen sov ända tills dess att vi behövde deras hjälp vid tilläggningen, klockan hade då hunnit bli runt 8.

Vi  fick den bästa platsen i hamnen och tack för det. Det blir väldigt skvalpigt då färjorna kommer och går även för alla de stora båtarna (vi är ju som vanligt minst), så hur hade det inte skvalpat för oss. Vi tackar  ”dieselmannen” för denna rekommendation av plats.

Första stoppet med vår hyrda Skoda Fabia blir Firiplaka, här kollade vi dock bara läget (tyckte inte det var något så speciellt). Andra stoppet däremot hetteTsigrado. Tsigrado är stranden med stupet. Stupet hade bytt utseende och ökat i branthet sedan vårt senaste besök. Vi samlade mod och gick ned för stegen de snickrat till, samt höll i repen som var god hjälp då man skulle ta sig ned. Men så kom vi till absolut sista lilla etappen och där tyckte vi att det blev lite för läskigt. Vi resonerade som så att det finns ju faktiskt fler fina ställen att bada på, så vi åkte vidare.

Vi drog alltså vidare till Paleochori med sin fina strand och två restaurangen. Dagens kluriga uppgift blev att försöka minnas  vilken av de två restaurangerna det var som hade den goda greksalladen med någon lokal tång på!!??? Håkan och William har sett fram emot denna sallad väldigt. För att minimera risken att vi skulle komma till fel ställe så går Håkan helt enkelt och frågar servitören i god tid om det är här som de har de speciella greksalladerna- Jajjamensan blir svaret.Senare då det är dax för lunch förstår vi att det speciella med deras greksallad var –kapris!! Och inte alls den goda tången –attans.

Dagen fortsätter med ett badstopp på den fina stranden som ser ut som ett månlandskap- Tyvärr blåste det för mycket för att bada på det finaste stället med det djupa, klara, kalla vattnet. Vi fick istället nöja oss med att bada där de flesta faktiskt brukar bada- En promenad inne i gruvgångarna i  komersiellt syfte för gångarna var så långa och raka att nog ingen människa kunnat åstadkommit detta.

Nu står den gulliga lilla byn Pollonia på tur för ett besök, där tog vi en fika på en servering vid havet. Sara hade lite ont i magen så hon tog en yogurt Vi pratade också om minnen som vi hade från förra gången vi var här.

På hemvägen åker vi förbi stranden Fylakopi. Vi träffar några andra besökre som vi pratar med och vi fotar varandra,

Nu är det bråttom om vi skall hinna hem till båten och fixa iordning oss och sedan vidar till Plaka, gå en massa trappsteg upp till kyrkan/kapellet och titta på ”Greklands vackraste” solnedgång (isn’t it always?).  –Vi hann! Håkan hann t om stoppa en p-lisa från att sätta en bot på vår bil s om vi parkerat så käckt på bryggan. Precis då solnedgången var över upptäcker vi att vi inte gått allra högst upp på berget –snopet! ( Men vi såg alldeles utmärkt ändå och vi var i gott sällskap med en massa andra personer som också struntat i den allra sista biten av promenaden).

Dagens sista aktivitet blir en hamburgare ”hemma” i Adamas . Vi hade tänkt att äta i Plaka men där finns alldeles för få restauranger i förhållande till den stora mängden turister.-

Vi somnar gott.

Antiparos i all ära men det är lite långtråkigt att vara inblåst. Så idag bestämde vi oss för att åka till Paros med färjan. De vanliga färjorna som går runt Paros till staden var inställda på grund av vinden, så vi tog bilfärjan och sen buss till staden. När vi kom till paros så skulle bussen ha gått för 3 minuter sedan så vi trodde vi hade missat den. Men detta är ju inte Sverige, så skälvklart kom bussen, en kvart sent. Vi gick omkring i de små gränderna och kollade i affärer. Vi hittade ett torg med restauranger och ett stort träd. I skuggan av trädet åt vi en god lunch. Sen fortsatte vi att promenera omkring. Mamma slog på stort och köpte en väska och en plånbok. Sen åt vi lite glass på kajen innan vi tog bussen hem. På färjan såg det ut som om sjön hade lagt sig lite så vi kanske kan åka iväg i morgon.

Vi kollade på solnedgången på sunset beach. Folk måste ha trott att vi var mer än lovligt korkade eftersom vi ställde upp stativet, satte på självutlösaren, sprang och satte oss på en mur, sprang tillbaka och kollade på kortet sen samma sak några gånger till. Det måste ha sett roligt ut... 

/William

I går kväll hade vi en tanke på att gå iväg idag på morgonen till vårt nästa mål Milos.

Vi hade i alla fall bestämt  möte med dieselmannens som skkulle komma och tanka upp båten. Vi fick därför lämna vår boj för att gå in till bryggan. Klockan tio var det bestämt eftersom då går alla utflyktsbåtarna iväg och då finns det plats för oss att komm intill bryggan. Våran lilla Katerina kommer förbi och vi får visa henne vår båt. När hon förstår att vi har tänkt att åka iväg springer hon iväg och köper ett set med strandtennis till barnen. Vi hinner dock att ändra oss, det blåser alldeles för mycket idag för att gå iväg, så vi  åker snällt tillbaka till vår boj- Vi säkrar dessutom med ankaret i fören.

Panajoutis bjuder på fika på cafe Nautica och vi sitter och ljuger en stund innan han måste fortsätta jobba.

Lunchen blir även idag på favoritstället 5F- Servitrisen lyser upp då hon ser oss. Hon berättar att hon varit orolig för oss och undrat hur det varit att sova i båten när blåst så mycket som det gjorde inatt, gulligt!

Vi frågade våra segelbåtsgrannar som har en vindmätare det blåser 10 till 12 m/s,  fast mycket rejälare i byarna.

Vi  laddar alla våra elprylar hos Nicoletta och Panajoutis och på kvällen måste Håkan jobba. Han har ett möte som han själv sade skulle ta 30 min men som tog två timmar. Att mötet skulle ta betydligt längre tid än vad Håkan sa att det skulle ta visste vi alla, förutom han själv...så detta tog vi med ro- William tog gummibåten och köpte middag till oss kloc kan sent.-

Idag var pappa sjuk så på morgonen åkte jag och mamma till läkaren med mitt onda öra. Väl framme hos doktorn berättade hon att jag hade öroninflamation och inte får dyka och måste bada med öronproppar! OMG! hjälp! Tänk om en båt kommer och kör över mig allt detta för att jag inte hörde när båten kom med mina öronproppar... Pappa och William är inne på det spåret att jag dök ner 6 meter under vattnet, glömde tryckutjämna, kom upp till båten, tappade balansen, simfoten gick sönder. Hm där får man tro vad man vill men jag VET att jag i alla fall måste köpa nya simfötter.

Så jag och mamma köpte mediciner och gick sedan till en dykaffär och köpte simfötter och öronproppar. Pappa mådde fortfarande inte bra när vi kom tillbaka till båten, så jag, mamma och William gick till 5F och åt gyros och sedan till first beach för att bada. På first beach fick jag min första simtur med mina nya coola simfötter. Jag snorklade med William och kämpade för att ”se men inte röra”Grrrrr. På kvällen tog vi varsin toast, greksallad på en mysig restaurang på gågatan.

/Sara

Fortfarande är det svårt att hitta snabba bredband så att man kan ladda upp bilder. Vi får uppdatera så snart vi kan. Nu kan ni dock läsa om att vi har det fantastiskt bra och att vi är på AntiParos. Det är lite blåsigt just nu, så vi får se när vi går  till Milos. 

Kramar från oss till dig!

Efter att vi hade ätit frukost och lämmnat sopporna iland så puttrade vi mot staden. På vägen hade vi en man över bod träning och vi kollade på alla grottor som finns runt ön. när vi närmade oss hamnen så blev vi stannade av kustbevakningen för en rutinkontroll pappa lyckades att undervika upptäckt av att vi inte hade skaffat oss en ny sailing permit sen turkiet. Det var svårta att få grepp med ankaret inne i hamnen och det finns inga kaj platser men till slut lyckades vi att få grepp med ankaret i fören men för säkerhets skull så lade vi i ett ankare till. Vi tog gummi båten in till land och käkade lunch på 5F, gyrosarna var fortfarande lika goda. Sen hälsade vi på Katharina som bjöd på vad jag tror världens äckligaste kaffe. Jag lyckades dricka upp en liten kopp men en kopp till var jag inte sugen på. Vi gick tillbaka till båten, badade och gjorde iordning oss. Vi fick även lägga oss på en boj för att det kom en båt och lade sig brevid oss på en boj och hans kompis hade en boj vi fick låna så nu behöver vi inte oroa oss förr om ankaret håller. Vi åt middag på gå gatan och strosade runt ett tag innan vi åkte tillbaka till båten. Det känns bra att vara tillbaka på antiparos! 

/William

Denna fantastiska morgon tog vi en macka i handen medans vi körde igenom stormar och skvätt mot vår favorit ö Antiparos vi tog en fika paus på vägen i en vik men åkte snabbt igen. Jag och William satte oss på fördäck. Efter ett tag kom det en låda flytande (trodde jag) men i sista sekund såg jag vad det var. Jag roppade på pappa att vända om och där låg det en sköldpadda flytande på rygg ihopp om att hans desperata försök att vända sig skulle funka. Efter att ha snurrat runt ett par varv stannade den på mage och simmade fram till pappa och väste... jag förstår han jag skulle också blivit arg om det kom en motorbåt i 27 knop och kört över mig.

Glada av att han klarat sig körde vi iväg till Antiparos. Vi lade oss i en vik utanför staden och badade. På kvällen grillade vi på en strand och avslutde med lite smälta marchmallowz, det blev även ett kvällsdopp.

/Sara

När vi skulle lägga oss kollade vi förtöjningarna (ankare i aktern, ankare i fören och tamp från aktern i land). Allt kändes bra, men vårt akterankare var en svag punkt. Jag beslöt mig för att sova ute, för att kunna ha lite koll under natten. Mycket riktigt började det att blåsa från ”fel” håll. Jag tog lite olika bäringar, men till slut blev det tydligt att vi skulle behöva flytta på oss. Jag väckte Pia, som med ett leende hoppade upp ur sängen. Tampen släppte vi i sjön för att fiskas upp nästa dag, medan ankarna kördes hem. Vilken tur att vi har radar, när vi skulle hitta en ny position! Vi lade oss relativt mitt i viken och släppte i 50 meter kätting. Med radarvakt och ankarvakt på plottern, kunde vi alla somna om igen!

På morgonen fixade vi båten lite snabbt, för att åka de 10 distansen till Kalymnos hamn där vi både skulle handla mat och sedan göra frukost. Mätta och glada stack vi sedan mot Levitha som är en väldigt liten ö, där bara 2 familjer bor. Vi lade oss vid en av de utlagda bojarna i den väldigt smala viken. Sju euro för en god nattsömn är billigt. Vattnet var kristallklart. Det fanns en taverna i land som bara serverade fisk, men vi valde grabbarnas köttfärssås med nymald köttfärs som vi hade inhandlat på morgonen. Vilken skillnad när man kan välja innehållet i köttfärsen själv!

/Håkan