På vår färd genom Danmark blev vi förbikörda av Göran Persson, som vi tidigare hade träffat på färjan. Om det är 120 väg och vi ligger i 135. Är det ok att GP kör förbi oss då??? Självklart inte. Vi fick peta in en pinne till i dieselbrännaren och gasade förbi. Med ordningen återställd, körde vi nu in i Sverige.

Fram på småtimmarna rullade vi in på uppfarten. Det kändes härligt att vara hemma, men ändå lite tråkigt. Det var väldigt länge sedan vi tog ett hejdå foto … Var sak har dock sin tid och nu är det tid för att sova!

Efter att ha lämnat hotellet gasade vi på längs med Autobahn. 4 timmar senare var det dags för lite lunch och titt på bilar. Lunch blev köttbullar på IKEA. De fick duga i brist på mammas … Bredvid IKEA ligger en väldigt stor BMW handlare. I och med att tjänstebilen är på väg ut och vi har funderat på att köpa något eget, så klev vi in. Priserna var inte riktigt så låga som vi hade trott, så vi klev ut efter en stund och gick in i nästa affär och frågade vad säljer ni här … Jo, om inte små söta Ferraris! Vi kunde välja på röda, vita eller gula!

Vi får väl se hur det slutar … Efter att ha tittat en stund, rullade vi vidare mot Danmark. Med 10 minuters marginal hann vi in på ”Pråmen” i Puttgarden. Efter att ha bunkrat lite snabbt körde vi ombord på färjan. Nu är det bara någon timma kvar innan vi är hemma i Sverige igen!

/Håkan

Så en lite stressig morgon faktiskt. Vår duktige och trevlige lastbilschafför, Sven, är tidigt på plats –för tidigt till och med. Han vill att vi skall vara först i kön till kranen som skall lyfta båten, vilket ju är jättebra förstås. Vi vill ju gärna komma iväg en bit norrut med vår bil idag.

 När så vår Grandezza 31DC ligger säkert på lastbilen så skall kapellet surras fast, vilket man inte gör i en hanvändning direkt, många meter snöre går åt vill jag lova.

Vi säger på återseende till Sven och beger oss iväg landvägen med vår bil som är fylld med smutstvätt och förstås nyinköpta kläder som vi, läs Sara, tror att vi inte kan klara oss utan fram till dess att båten kommer till Sverige om en vecka.

Vår hemresa börjar med att vi får betala böter. I Slovenien måste man köpa en Vinegrette (med reservation för felstavning eller feluppfattning av själva namnet) för att få köra på motorvägarna. På inresan i Slovenien kunde vi köpa detta ”tillstånd” i samband med påfart på motorvägen, men icke när man skall ut ur landet. Detta informeras det heller inte väldigt bra om. Istället står det vakter vid betalstationerna och håvar in bötespengar från de ”stackars” turisterna som är intet ont anande, en mycket lönande verksamhet!

Nog om detta, 1500.- fattigare fortsatte vi vår bilresa och styrde mot Österrike, detta docksöta land. Varje hus har blomlådor hängande utanför fönstren som heter duga, så vackert!

Nu börjar det att suga i våra magar och vi tycker att en Mc Donald´s lunch skulle sitta fint. Det visar sig inte vara helt lätt att hitta ett Mc Donald´s

Idag när vi vaknade upp i den fruktansvärda viken var vårt motto för dagen att hitta ett charmigt litet badställe med kristallklart vatten, såklart. William började köra och vi körde förbi ett par städer, men tillslut när vi äntligen nått Slovenien hittade vi ett ställe. Vi diskuterade om vi skulle stanna i ett par timmar och bada och tillslut stannade vi och tog ett dopp. Men vi åkte snabbt vidare för att hinna med att packa allt. När vi kört in i Koper Marina lade jag till i en väldigt trång liten ”gång”. Men pappa lade ut och lade till på ett annat ställe eftersom dom inte ville ha oss där.

William och mamma började packa så jag och pappa hämtade bilen med våra sparkcyklar. När vi kom tillbaka packade jag mina kläder och ett litet handbagage, när alla packat sitt tog alla varsin dusch. William ville ju så gärna äta musselpasta så vi började med samma promenad som vi började resan med för 120 dagar sedan, och letade sedan efter en musselrestaurang. Efter att ha letat överallt och frågat några om fler restauranger satte vi oss på samma restaurang vi börjat resan med. Jag och William tog kött, pappa pasta och mamma hamburgare. Trötta somnade jag och William i sittbrunnen antagligen, men förhoppningsvis inte sista gången.

/Sara